Psykoanalytisk Tid/Skrift 2010 30-31

Psykoanalytisk Tid/Skrift 2010 30-31

Innehåll

Psykoanalytisk Tid/Skrift nr 30-31

Per Magnus Johansson

Elisabeth Roudinesco

Per Magnus Johansson

Upplysningen och dess perversion i Västerlandet

Elisabeth Roudinesco

Lars Schmidt (1917-2009)

Johan Linton

Teatervärldar

Lars Schmidt & Jean Bassan

Philippe Sollers

Håkan Liljeland

Mystiske Mozart

Philippe Sollers

Människan utan botten

Magnus Ljunggren

Ett svagt hjärta

Fjodor Dostojevskij

Anmärkningar om Dostojevskijs novell “Ett svagt hjärta”

Irina Karlsohn

Slutsidorna i Dostojevskijs “Brott och straff”

Henrik Flemberg

Bekännelser och kluvna tankar: Tolstoj, Rousseau och Dostojevskij

J. M. Coetzee

Dostojevskij, Tolstoj och den ryska avgrunden

Magnus Ljunggren

Skapandets tragedi. Dostojevskij och Tolstoj

Andrej Belyj

Kvartett (som skänkt mig varsitt e)

Kennet Klemets

Orden för att säga det

Pia Zandelin

Det omedvetslösa livet

Ulf Karl Olov Nilsson

Barbarerna: Edra 2010

Johan Linton

Per Magnus Johanssons ledartext

Vi inleder detta nummer av Psykoanalytisk Tid/Skrift med en föreläsning av Elisabeth Roudinesco. Hon höll den i Wien under den tidiga hösten 2007. I föreläsningen problematiserar hon upplysningsprojektet; hon granskar dess möjligheter och risker. Hon gör gällande att upplysningsprojektet perverterats under historiens gång och ställer frågan hur detta har skett och sker i vår samtid. Elisabeth Roudinesco presenteras av undertecknad.

Producenten och affärsmannen Lars Schmidt lämnade ett betydelsefullt kulturellt arv efter sig när han gick bort hösten 2009. Han var sedan 1950-talet verksam i Paris varifrån han bedrev en omfattande internationell teaterverksamhet. Hans plats inom franskt kulturliv var odiskutabel. Vi presenterar här i svensk översättning en intervju från slutet av 60-talet som visar på hans exceptionella position som svensk kulturperson i den franska huvudstaden under nästan ett halvt sekel. Intervjun gjordes av författaren och dramatikern Jean Bassan och introduceras av Johan Linton.

Författaren, essäisten och tidskriftsmannen Philippe Sollers är född 1936 i Bordeaux och verksam i Paris. I föreliggande nummer av Psykoanalytisk Tid/Skrift publicerar vi hans bok Mystiske Mozart i svensk översättning. Här lyfter Sollers inte bara fram Mozarts person och verk, utan även den moderna människans andefattiga situation och det moderna samhällets problematiska tillstånd. Översättaren Håkan Liljeland har skrivit ett introducerande förord. Psykoanalytisk Tid/Skrift har tidigare publicerat ett antal översatta essäer av Sollers: »Sade i tiden«, »Freuds pessimism«, »Batailles profetia«, »Sades brev«, »Förföraren (Nabokov)« och »Fragonards överraskningar«. Likaså har vi publicerat två essäer om Sollers: »Anteckningar inför ›Sade i Tiden‹« och »Vid tidens utkant«. Vi följer med stort intresse Sollers fortsatta arbete.

Vidare har vi i detta nummer ett större block om rysk litteratur. Betoningen ligger främst på Dostojevskij. Magnus Ljunggren, som inleder, tar sig an den store ryske författaren i texten »Människan utan botten. Om Fjodor Dostojevskij«. Ljunggren visar hur mångfacetterat, djupsinnigt och universellt Dostojevskijs författarskap är. Dessutom klargör han att Dostojevskij i skrivande stund är mer aktuell än någonsin.

Irina Karlsohn kommenterar på ett övergripande sätt Dostojevskijs tidiga novell »Ett svagt hjärta«. Efterskriften, »Anmärkningar om Dostojevskijs novell ›Ett svagt hjärta‹«, knyter novellen tematiskt till Dostojevskijs senare författarskap samt flätar in den i ett intertextuellt samspel med verk skrivna av bland andra Gogol och Pusjkin. Novellen, som i detta nummer av Psykoanalytisk Tid/Skrift för första gången publiceras i svensk språkdräkt, har också översatts av Irina Karlsohn.

I artikeln »Slutsidorna i Dostojevskijs ›Brott och straff‹ – och den okända undertexten« problematiserar Henrik Flemberg skilda läsningar av romanen. Olika tolkningar vägs mot varandra.

I essän »Bekännelser och kluvna tankar: Tolstoj, Rousseau och Dostojevskij« för J. M. Coetzee en diskussion kring bekännelsens sviktande förmåga att nå sin uttalade avsikt. Han gör det utifrån flera sekulära bekännelser av såväl fiktiv som självbiografisk art. Coetzee inleder emellertid sin exposé i ett mer sakralt betonat verk, nämligen Augustinus Bekännelser. Hos Augustinus finner han bekännelsens grundmönster: gränsöverskridande, bekännelse, ånger och absolution. Absolutionen, vars premiss är att någon som är auktoriserad att ge syndernas förlåtelse tar emot bekännelsen, innebär enligt Coetzee att historien når sitt slut; den som bekänt inom detta paradigm blir »fri från sitt minnes förtryck«. Då det gäller den fiktiva bekännelsen, ibland med en infärgning av självbiografiskt stoff, anser Coetzee att det blir en öppen fråga i vad mån bekännelsen förmår leda till det definitiva slut som skulle vara bekännelsen mål. Essän är översatt av Joel Danielsson.

I Coetzees essä figurerar både Dostojevskij och Tolstoj. Dessa litterära giganter – samt ytterligare några bland vilka Gogol och Pusjkin återigen kan nämnas – återfinns i Andrej Belyjs text »Skapandets tragedi. Dostojevskij och Tolstoj«. Det är en text på högspänn. Belyjs avsikt är att ringa in vad som kännetecknar just det ryska konstnärliga skapandet. Han ser att skapandets drama generellt sett består av tre akter: den första akten liknas vid romantiken; »det konstnärliga livets vin är ungt, det jäser«. Under andra akten tappas vinet »på kärl och mognar bakom den olympiska masken (klassicismen)« och under den tredje förvandlas det mogna vinet »till blod och livets eld« och »sinnesjämviktens mask slås sönder«. Då det gäller de ryska författare han fokuserar på så kännetecknas den tredje akten i deras respektive skapande drama av att det antingen är »konstnären i geniet som söker förgöra människan« eller »så är det människan i geniet som förgör konstnären«. Belyjs text har trots sin betydelse faktiskt aldrig tidigare översatts.

Som introduktion till Andrej Belyjs text kommenterar Magnus Ljunggren i »Tolstoj, Dostojevskij och den ryska avgrunden« flera tongivande ryska författares förhållande till den ryska historien och den gåtfulla ryska själen. Belyjs betydelse för symbolismen och den ryska litteraturen klargörs.

Vi är också glada över att kunna fortsätta publicera poeter. I detta nummer finns texter skrivna av Kennet Klemets, Pia Zandelin och Ulf Karl Olov Nilsson.

Numret avslutas med en skildring från möbelmässan – »Il Salone del mobile« – i Milano. Johan Linton lämnar en kort beskrivning i ord och bild av årets bidrag från det italienska möbelföretaget Edra, som också ges en kortare presentation. Detta är tidskriftens första bidrag kring formgivning, ett område vi hoppas kunna återvända till. Nytt nummer kommer ut i mitten av september till Bokmässan i Göteborg 2010.

Per Magnus Johansson