Numret innehåller olika texter om människans utsatthet. Mikaela Blomqvist utforskar Arne Sands författarskap och förhållandet mellan objektet och ordet som representerar det. Josefin de Gregorio skriver om den kvinnliga underkastelsen och frigörelsen. Annika Stiebe har följt de rättsliga efterspelen till terrordådet i Norge. Andreas Lundberg bidrar med en sinnlig prosadikt. Vinga, havet, texten, drömmen och längtan – Per Magnus Johansson tal publiceras som han framförde under Taubeveckan i början av mars i år.
Den österrikiske arkitekten Adolf Loos hyllar sin samtids sätt att klä sig. Johan Linton problematiserar stilbegreppet, och skisserar ett program för frihet. Två texter av Lina Bo Bardi tar sig an frågan om att skapa en samverkan mellan naturen och sakernas naturliga ordning. Claes Caldenby publicerar en djuplodande och bred essä om arkitekturen och dess fenomenologi.
Lydia Sandgren bidrar med en vindlande text om förlagsvärlden och självpublikationens historia. Per Magnus Johansson och Anna Lindman har samtalat om kärleken och den passion som ibland kallas folie à deux. Karin Brygger har skrivit en text med ett poetiskt språk och Luba Jurgenson behandlar tvåspråkigheten, det arkaiska språket, modersmålet och det främmande språket. Avslutningsvis reflekterar Ulf Karl Olov Nilsson över Sigmund Freuds och William C. Bullitts kontroversiella psykobiografi över USA:s 28:e president, Woodrow Wilson.
Per Magnus Johanssons ledartext
Nummer 92-93 av Arche innehåller olika texter om människans utsatthet. Vi inleder med en text om Arne Sands (1927–1963) författarskap av Mikaela Blomqvist. Hon lyfter fram hur människan är dömd att leva i osäkerheten mellan ting och ord; vilket förhållande finns det mellan objektet och ordet som representerar objektet? Språket analyseras som något som både möjliggör och raserar fantasin. Språket blir en möjlighet som också kan förvandlas till ett fängelse. Ett mått av lögn och fiktion ingår som en del av vår strävan efter ett värdigt liv.
Josefin de Gregorio tar sig an förhållandet mellan religion och sexualitet, gränsen och gränsupplösandet, hur sexualiteten utgör sökandets väsen. Hon diskuterar effekterna och möjligheterna av att konvertera till ortodox judendom, katolicism eller till islam, en strävan efter att nå det rigorösa. I bakgrunden finns konsekvenserna av den kvinnliga frigörelsen och de nya könsrollernas effekter med avseende på lust och mening. Hon beskriver också hur det sado-masochistiska experimentet leder till sexuell njutning utan sexuell intimitet. de Gregorio tar sig även an Wera von Essens Våld och nära samtal (2020). I de Gregorios text möts skilda tanketraditioner; bland annat den psykoanalytiska.
Annika Stiebe har under lång tid följt de rättsliga efterspelen till terrordådet i Norge, som inleddes den 22 juli 2011 då Anders Behring Breivik sprängde en egentillverkad bomb på Grubbegatan vid regeringskvarteret i Oslo. Han avrättade två timmar senare ett stort antal medlemmar i Arbeiderpartiets ungdomsförbund som deltog i ett sommarläger på Utøya. Sammanlagt sjuttiosju personer dog och fyrtiotvå skadades. Stiebe försöker i föreliggande text att bringa mer klarhet i det ofattbara och tar i det arbetet bland annat stöd i den franske rättshistorikern och psykoanalytikern Pierre Legendre (1930–2023).
Andreas Lundberg bidrar med »Scener: This thing of darkness I acknowledge mine«, en sinnlig prosadikt där den inre och den yttre världen skiftar platser. I början av mars hölls i Göteborg för första gången den så kallade Taubeveckan, en vecka för att fira Evert Taubes (1890–1976) konstnärskap. Martin Nyström var ansvarig för programmet. Undertecknad höll under invigningsdagen ett tal om Vinga, havet, texten, drömmen och längtan som vi trycker här.
Arche fortsätter att publicera inlägg av den österrikiske arkitekten Adolf Loos. Denna gång hyllar han, om än med en kritisk udd mot det tyska kynnet jämfört med det brittiska, sin samtids sätt att klä sig. Vår speciella »urklädsel« skänker människans individualitet en möjlighet att göra sig gällande. Frågan om formen och tiden tas även upp av Johan Linton som också problematiserar stilbegreppet, om än på ett lite annat sätt än Loos. I ytterligare en text skisserar Linton ett program för frihet: »frihetens arkitektur«. I arkitekturblocket ingår också två texter av Lina Bo Bardi, som tar sig an frågan om att skapa en samverkan mellan naturen och sakernas naturliga ordning. Förhållandet mellan kultur och natur gestaltas nydanande och djupt personligt. Claes Caldenby skriver en djuplodande och bred essä om arkitekturen och dess fenomenologi. Texten är strukturerad i fem punkter: atmosfärer, materia, kroppar, kulturer, utvecklingar. Han lyfter fram att: »Materian formar människors liv. Men människor formar också arkitekturens materia. Arkitektur är en materiell kultur.« På något sätt handlar essän om arkitekturens essens, belyst via historien och ett omfattande empiriskt material. Bildningsanslaget och det tvärvetenskapliga perspektivet fungerar som ögonöppnare.
Lydia Sandgren bidrar med en längre text om förlagsvärlden. I förlängningen analyserar den vad som konstituerar en institution. Hur kan man lita på att en institution utgör en garanti för anständighet och kvalitet? Vad är det som driver fram skapandet av ett förlag eller en institution?
Undertecknad har haft flera ingående samtal om kärlekens olika facetter med författaren och journalisten Anna Lindman. En av våra diskussioner har transkriberats och trycks i numret.
Karin Brygger har skrivit en intim text med ett poetiskt språk. I rörelsen mellan kropp och ord utmejslas hennes text. Det finns ett inre liv som når texten.
Ur Au lieu du péril från 2014 av den rysk-franska författaren och forskaren Luba Jurgenson (f. 1958) publicerar vi tre mindre texter, översatta av Jakob Svedberg. Essäerna – »Tvillingarna«, »Att glömma Babel«, »Drömmar« – behandlar tvåspråkigheten, det arkaiska språket, modersmålet och det främmande språket. Ulf Karl Olov Nilsson rekonstruerar som avslutning på numret historien bakom Sigmund Freuds och den amerikanske diplomaten och journalisten William C. Bullitts kontroversiella psykobiografi över USA:s 28:e president, Woodrow Wilson. Nilsson visar hur svårbedömd boken, publicerad 1967, är och hur sammansatt mottagandet av den har varit.
Vi fortsätter vårt passionerade arbete; att försvara rätten att tänka så fritt som våra förutsättningar ger oss möjlighet till; att förbli underkastade ett gediget och ansvarsfullt arbete. Att läsa tar tid och att formulera genomarbetade tankar är än mer tidskrävande.
Per Magnus Johansson, påsken 2025.
