Astrid von Rosen har sett en uppsättning av Ett drömspel i Oslo hösten 2014, det vill säga i vår nutid och det trötthetssamhälle vi lever i. Det framkommer att boken Trötthetssamhället (2009) av Byung-Chul Han spelade en stor roll i regissör Calixto Bieitos och scenograf Rebecca Ringsts arbete med föreställningen. Och föreställningen blir ett inferno, enligt von Rosens scenografiska analys. Perspektivet på världen uppochnedvänt. Att Strindbergs så kallade infernotid föregick Ett drömspel är emellertid rättvänt, men att det är som om helvetet brakat löst på nytt blir en tanke som framträder ur von Rosens analys. Om Indras dotters återkommande fras att det är synd om människorna kan läsas i skiftande stämning, så driver scenografin i denna föreställning åskådaren (von Rosen) att tydligt se det Han benämner som ett neutralt våld av positivitet i vår samtids samhälle och som enligt honom leder till »ett slags infarkter, som beror på att det finns /…/ för mycket av samma sak i dagens samhälle«. Det blir en ifrågasättande föreställning, hävdar von Rosen.
Texten ingår i: Arche 2015 52-53
