I denna essä, »Nå? Fanns Gud?«, står utgångspunkten att finna i en scen ur Ingmar Bergmans (1918-2007) Smultronstället och på ett mer teoretiskt plan i den kanadensiske filosofen Charles Taylors tänkande om modernitet och sekularisering. Anton Jansson diskuterar frågan om när det svenska folkets allmänna medvetande slutade att ha sin förankring i en självklar kristen övertygelse och i stället icke-tro övergick till att vara norm eller default-inställning. Jansson argumenterar med utgångspunkt i bokutgivning och offentlig debatt för att denna tidpunkt inföll under 1950-talet och att Bergmans filmskapande i slutet av 50-talet och början av 60-talet kan ses som det kulturella uttrycket för en förskjutning där ett nytt trosmässigt rum framträder.
Texten ingår i: Arche 2022 78-79