I Annika Stiebes »Muminsagan« träder vi både Tove Jansson och hennes sagovärld nära. Leken togs, tydliggör Stiebe, på största allvar av vår finlandssvenska illustratör och författarinna. Tove Jansson sökte lusten att arbeta, och som Stiebe visar hade denna lust ett band till fadern. Familjen spelar en central roll i Janssons allvarsamma lek, liksom den historiska epok hon levde i – 1914 till 2001 – och den brutalitet som varje krig för med sig. Viktigt i sammanhanget blir också konstverket Familjen, tillkommet 1942. I Stiebes psykoanalytiskt inspirerade bild av Tove Jansson får vi möta en själ som löper linan ut, och med muminboken Sent i november (1970) tyckte sig författarinnan ha »nått en punkt där det går över i nånting annat«. Att överskrida den, att fortsätta på den vägen, såg hon som »ohederligt«. Tove Jansson fann andra vägar.
Ur Arche 2019 66-67.
Foton: ©MoominCharacters
Texten ingår i: Arche 2019 66-67