Jonas Gilbert tar sig an scenkonsten. I en essä om Pier Paolo Pasolini (1922– 1975) och hans dramer Affabulazione (i svensk översättning Drömmer jag?) och Caldéron, lyfter han fram Marquis de Sades betydelse för Pasolini. Salò ou les 120 journées de Sodome (Salò, eller Sodoms 120 dagar) blev Pasolinis sista film. Pasolini belyser förhållandet mellan son och far och far och son. Han analyserar begärets och drömmarnas villkor. Gilbert beskriver dessutom den gåtfulla översättaren Ingvar Björkeson (1927–2022) och hans viktiga gärning. Både översättaren och Pasolini försöker ”att hålla samman poesin och tänkandet, ordet och verkligheten”, som Gilbert konstaterar.
Texten ingår i: Arche 2025 94-95