Claes-Magnus Berg skriver om artificiell intelligens (AI) och om bildens – spegelbildens – förhållande till människans existensvillkor. Hur uppfattar vi spegelbilden? Och hur har synen på den förändrats? Han utgår i sin essä från Caravaggios målning Narkissos (1599) och vandrar associativt i filosofihistorien. Ord och bilder speglas genom den; de lärda har reflekterat över hur förhållandet mellan den yttre och inre världen gestaltar sig. Berg tar också upp hur artificiell intelligens tar platsen som en spegel via språkmodeller. Vi talar till den och vi sträcker oss mot den.
Texten ingår i: Arche 2026 96-97