Jakob Svedberg skriver om den franske psykoanalytikern Pierre Fédida (1934–2002) och bilden. Han poängterar att Fédida ville bryta loss psykoanalysen från dess isolering; han betonade vikten av att psykoanalytikerna förvärvar sig en bred utbildning. Fédida var verksam vid universitetet och sökte samarbete med representanter från andra discipliner. Han lyfte fram den konstnärliga praktikens betydelse för psykoanalysen. Såväl poesin som bilden fick en framträdande plats i hans förståelse av psykoanalysens essens.
Texten ingår i: Arche 2024 88-89