Peter Josephsons »På återbesök i Oceanien« är ett kapitel ur en kommande bok om historielöshetens historia och berör i synnerhet perioden 1945-1989. Fokus för framställningen är vad man under efterkrigstiden menade med begreppet »historielöshet«. Liksom tidigare var historien i början av denna period fortfarande förknippad med individualitet, och i kölvattnet av nazismen kom massans utlevelser att förstås som en konsekvens av historielöshet: individen hade mist sin särart, och den driftsmässiga urladdningen innebar ett hot mot samhället. Från 50-talet och framåt började historielösheten enligt Josephson i stället förstås som en produkt av samhällsordningen. Snarare än inifrån och nedifrån kom historielösheten uppifrån och utifrån. Han illustrerar sin tes med exempel från bland annat skönlitteraturen och sociologin, med viktiga hållpunkter hos George Orwell (1903-1950) och Theodor Adorno (1903-1969). Josephson berör också förändringarna av själva begreppet historielöshet. Hos de ovannämnda leder den till en oförmåga att förstå sig själv och därmed till alienation. Så småningom inträder emellertid en förändring, och begreppet får en mer objektiv prägel, som frånvaro av intresse för det förflutna. Josephson riktar här sin text mer mot svenska, konkreta förhållanden, som exempelvis debatten om historieämnets plats i skolans läroplan, men i grunden har, hävdar han, dessa företeelser ett generaliserbart värde, och kritiken mot ett samhälle som använder framställningen av historien för repressiva syften består.
Texten ingår i: Arche 2023 82-83