Schleiermacher verkade som predikant vid Charité-sjukhuset i Berlin, som professor i teologi i Halle, 1804-1807, och i Berlin från 1810 fram till sin död. Texten är ett uttryck för det känsliga och inte sällan konfliktfyllda förhållandet mellan filosofi och teologi; mellan så kallade sekulariserade och icke-sekulariserade framställningar. Rummets existentiella innebörd framträder känsligt i texten. Schleiermacher beskrev religionens väsen som sinne och smak för det oändliga. Kristendomens viktigaste uppgift är enligt honom att förlösa människan från den syndfulla ändligheten; att försöka reducera futilitetens närvaro under vår korta stund på jorden. Översättningen är gjord av Ola Sigurdson som också introducerar texten. Förhållandet mellan akademisk kunskap och tro är en fråga som sedan lång tid är en angelägenhet för Sigurdson. Han sätter in texten i dess historiska sammanhang och i en kulturhistorisk kontext. Förhållandet till kollegan Friedrich Schlegel (1772-1829) beskrivs, liksom hur frågan om könsrollerna tog form under sjuttonhundratalets slut och artonhundratalets början.
Texten ingår i: Arche 2023 82-83