Mikaela Blomqvist skriver en essä om Nobelpristagaren i litteratur 2023 Jon Fosse (f. 1959). Hon lyfter fram att i Fosses framställning blir hallucinationen, minnet och fantasin i det närmaste likvärdiga. Tidens kronologi upplöses. Skillnaden mellan bildkonstnär och författare upplöses. Medan en ny dikotomi upprättas; den mellan den sensible och den icke-sensible konstnären. Några lyckas hitta en konstform för sin sensibilitet. Konstnärens uppgift är att finna ett eget uttryck och omforma verkligheten. En sådan syn på litteraturen, skriver hon, »frigör romanen från dess fasta förankring i tiden«; i en flytande framställning upplöses tid och rum.
Texten ingår i: Arche 2024 88-89