Ola Nilsson bidrar med en drabbande text om läsandet, skrivandet och transformeringen. Han reflekterar över ensamheten, fragmenteringen, kontaktlösheten och döden; om det oorganiska och om det som överlever.
Texten ingår i: Arche 2025 94-95
Ola Nilsson bidrar med en drabbande text om läsandet, skrivandet och transformeringen. Han reflekterar över ensamheten, fragmenteringen, kontaktlösheten och döden; om det oorganiska och om det som överlever.
Texten ingår i: Arche 2025 94-95