I en frivillig kurs fick Claes Caldenby och Peter Christensson, båda lärare på Chalmers arkitektur, utrymme att ”begå” städer, mestadels utanför allfarvägarna, med hjälp av musik, skönlitteratur och film. Här skapades ett frirum för konst och humaniora inom en högst praktisk kursplan. Att få tid att reflektera och samtala visade sig vara precis vad studenterna längtade efter. Som arkitekter förväntas de ”planera” städer. Något mera komplext är svårt att tänka sig. Att då ha med sig minnen av andra städer och några verktyg för att försöka förstå dem kan vara en horisont av eftertanke, vill vi tro.

Dessa resor har genom åren avsatt sex essäer om städer i Arche, skrivna av Claes Caldenby. Städerna är i tur och ordning Trieste, Istanbul, Esfahan, Odessa, Turin och Jerevan, alla belägna mer eller mindre i Europas utkanter. Essäerna är skrivna utifrån en bred nyfikenhet på en okänd stad och dess kultur och språk, där arkitekturen har en plats vid sidan om andra kulturformer. De återges här i den form de hade i tidskriften, men med andra bilder. Till det har lagts en nyskriven inledande artikel om resan som bildningsverktyg och om det sammanhang de här resorna ingick i.

Peter Christenssons bilder är en viktig del. Med de äldre fototekniker som använts och som beskrivs i boken framstår fotografiet som i hög grad en materiell kultur, en länk mellan det offentliga livet som en ögonblickets konst och staden som den eviga bakgrunden.

En formulering från Claudio Magris, som vi mötte i Trieste, har följt med oss på vägen: ”Resan är framförallt ett återvändande. Den lär oss att bebo vårt eget hem på ett friare och mera poetiskt sätt”.