Olivia Persson skriver om stadens estetiska lögn och om hur Adorno inspirerat henne till ett kritiskt tänkande om naturens plats i den urbana miljön. Hon lyfter fram konsekvenserna av att naturen kontrolleras, steriliseras och organiseras rätlinjigt i staden. Frågan ställs: Går det att skapa mötesplatser i staden som är omgärdade av naturen; det man skulle kunna kalla naturliga träffpunkter?
Texten ingår i: Arche 2026 96-97