Peter Handke skriver om den tyske målaren Anselm Kiefer. Utifrån ett besök i Kiefers vittförgrenade, delvis underjordiska ateljé i Barjac, i trakterna av Cevennerna i Sydfrankrike, för Handke en diskussion om måleriets möjlighet som sådant i vår tid, och vad Kiefer egentligen ägnar sig åt med sina ofta monumentala iscensättningar av jord, lera och bly. För Handke blir Kiefers arbete ett försvar av måleriet och en kommentar – en gensaga – till dess historia och till den tyska mytologiska historien: Kiefer är snarare internationell, hans måleri är för Handke ett både existentiellt och estetiskt drama sprunget ur nödställdhet och ur nödvändigheten att gestalta den gåtfulla melankolin. Den fråga Handke ställer om måleriets plats i samtiden svarar mot de estetiska ideal han formulerar i det egna författarskapet. Vilka former och möjligheter finns för den berättande prosan idag?
Texten ingår i: Arche 2023 82-83