David Zimmerman begrundar i ”Stenen och smärtan” förhållandet mellan levt liv, den muntliga och den skriftliga traditionen. Han lyfter fram språkets möjligheter och begränsningar. Inte minst betonar han vikten av att vara medveten om dess ofullkomlighet; en text och ett levt liv är ofrånkomligen olika saker. Hans anslag är historiskt och ur den outtömliga källan av tankar i ämnet gör han nödvändigtvis ett personligt val.
Texten ingår i: Arche 2026 96-97