”Människans känsloliv är ett gränslöst tema i idéhistorien”, skriver Thomas Karlsohn i en introduktion till detta forskningsområde. Den som vill undersöka det kommer inte att finna ett homogent fält, men ändå en historisk kontinuitet, bland annat präglad av det spänningsförhållande som kommit att råda mellan polerna natur och kultur, som fortfarande styr våra sätt att organisera och relatera kun-skapens olika domäner till varandra.
Forskningen rörande känslornas historia har framför allt under efterkrigstiden fördjupats. Karlsohn skisserar några konturer i dess utveckling, och uppfattar framför allt den romantiska kulturen kring sekelskiftet 1800 som grundläggande för det känslohistoriska forskningsfältet: den tidiga hermeneutikens lanserande av inlevelsen som ett centralt inslag i den historiska forskningens tillvägagångssätt; Annales-skolans fokus på det vardagliga i motsats till det politiska; Norbert Elias tes om en tilltagande affektkontroll i kulturer och samhällen genom historien.
Inom dagens rikhaltiga forskning om känslohistoria är det ofta svårt att dra tydliga gränser mellan delområden och forskningsstilar. I en genomgång av möjliga framtida forskningsperspektiv lyfter Karlsohn särskilt fram ämnets förhållande till utbildningshistoria och möjligheten att undersöka utbildningens institutioner ur ett känslohistoriskt perspektiv.
