”Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig”, skriver Gunnar Ekelöf (1907-1968) i dikten Eufori från 1941. De två krafterna bildar utgångspunkten för Spielreins text, och hon ställer sig frå-gan varför »den mäktigaste av drifter, fortplantningsdriften, jämte de positiva känslor som man a priori kan förvänta sig, också inom sig hyser negativa, som ångest och äckel«. Lägre livsväsen, konstaterar Spielrein, »har med produktionen av den nya generationen förverkat sitt liv och dör av«, men ställer sig denna egna undergång i den nya skapelsens tjänst, efterlängtas den ändå av individen. Samma dubbla princip måste, hävdar hon, antas gälla hos den högre organiserade individen, hos människan. Fortplantningsakten är inte enbart förknippad med livsdriften utan också bärare av individens kommande död, föreställningar som man även återfinner i fantasier återberättade av patienter i det analytiska arbetet. Spielreins artikel kretsar kring denna motsägelse, dess medvetna och omedvetna aspekter och kliniska, filosofiska och kulturella eller mytiska yttringar. Freud skulle senare komma att ta upp delar av hennes tankar i samband med att han skapade ett nytt begrepp inom ramen för den psykoanalytiska teoribildningen: dödsdriften. I sin ursprungliga form myntades begreppet i Bortom lustprincipen från 1920.
Texten ingår i: Arche 2022 80-81