I sin »Anteckning om en sagofigur« invänder Annika Stiebe mot en form av pansexualistisk symboltolkning som ibland tillskrivs Sigmund Freud (1856-1939) och psykoanalysen. Med stöd i Drömtydning, och med referenser till de franska psykoanalytikerna Jacques Lacan (1901-1981) och Julia Kristeva, framhäver hon i stället drömtydningens beroende av analysandens egna associationer, och därmed av kännedomen om analysandens specifika historiska livsomständigheter. Utifrån denna teoretiska bakgrund prövar Stiebe en analys av hatifnattarna i Tove Janssons (1914-2001) muminvärld och lyfter fram en möjlig bakgrund i hennes egen familj och den av krig och krigshot präglade finska samtiden.
Texten ingår i: Arche 2022 78-79