fbpx

I kulturen – en vänbok till Per Magnus Johansson

Johan Linton, Johan Stålberg, Mats Leffler

Författare: Mats Leffler, Johan Linton, Johan Stålberg
Utgivningsdatum: 2010-09-22
Layout: Johan Linton
Redigering: Andreas Stiebe
Format: Häftad 
Tryck: Tryck Fälth & Hässler, Värnamo 
Sidor: 285
ISBN: 9789197826440

I kulturen – en vänbok till Per Magnus Johansson

Johan Linton, Johan Stålberg, Mats Leffler

I kulturen – En vänbok till Per Magnus Johansson. Med bidrag av: Pierre Legendre, Elisabeth Roudinesco, René Major, Ingemar Nilsson, Sven-Eric Liedman, David Karlsson, Ragnar Strömberg, Edda Manga, Claes Caldenby, Magnus Ljunggren, Thomas Karlsohn, Ole Andkjær Olsen, Ulf Karl Olov Nilsson, Sven-Olov Wallenstein, Johan Linton, Claes Ekenstam, Claudia Fahlke, Sven Carlsson, Raymond Bellour, Maurice Blanchot, Michel Foucault, Claude Lévi-Strauss, Friedrich Nietzsche, Michael Molnar, Yosef Hayim Yerushalmi, Enrique Torres.

Ansvarig utgivare: Johan Linton. Redaktörer: Mats Leffler, Johan Linton, Johan Stålberg. Redaktionskommitté: Mathias Alvidius, Joel Danielsson, Jonas Gilbert, Anders Holme, Thomas Karlsohn, Håkan Liljeland.

Inledning:

I flera av sina texter lyfter Per Magnus Johansson fram den passage i »Efterskrift till ›Frågan om lekmannaanalys‹« (1927) där Sigmund Freud uttalar sig om sitt förhållande till läkarpraktiken. Freud hävdar att han efter 41 års verksamhet förstått att han aldrig varit någon riktig läkare. Som en hänvisning till sina egentliga intressen nämner Freud hur han sedan ungdomen velat förstå något av världsgåtorna och hoppats kunna lämna ett bidrag till deras lösning. Utan övriga jämförelser kan man notera att det även hos Per Magnus Johansson, vid sidan av den dokumenterat gedigna kompetens han förvärvat kring den psykologiska och psykoanalytiska praktiken, finns ett brett intresse för kulturella frågor och fenomen. Hans första självständigt publicerade introduktioner av Freuds arbeten behandlar alla dennes undersökningar av kulturområden bortom den kliniskt inriktade verksamheten. Det gäller introduktioner och fackgranskningar av Leonardo da Vinci – ett barndomsminne (1993), Totem och Tabu (1995), Vitsen och dess förhållande till det omedvetna (1995) och Vardagslivets psykopatologi (1997). Man kan också konstatera att Per Magnus Johanssons intellektuella bidrag – såväl muntligt som skriftligt – frekvent sysselsätter sig med kulturen och kulturella uttryck: litteratur, konst, arkitektur, film, inkluderat yttringar av populärkultur. Psykoanalysens grundare tilldelade också kulturen en fundamental betydelse för människan, hennes möjligheter och begränsningar, hennes lust och lidande, de stora och svåra livsfrågor hon tvingas konfrontera och som bestämmer förutsättningarna för hennes utbyte med världen.


Den här publikationen är ett försök att teckna några fragmentariska bilder av det oöverskådliga livsrum som den mänskliga kulturen utgör. Formen är vänbokens. I Per Magnus Johanssons fall har det funnits flera anledningar till en sådan publikation. Han har under lång tid haft ett flertal institutionella engagemang både inom och utom den akademiska världen. Bland de viktigaste förankringarna kan nämnas Göteborgs universitet, där han undervisat och forskat vid såväl Psykologiska institutionen som nuvarande Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. Från dessa båda institutioner kommer skrivna bidrag och ekonomiskt stöd till denna bok. En annan viktig förankring är Psykologförbundets etikråd, där han varit ordförande sedan 2007. Han har vidare haft utbyte med och deltagit i arbetet vid andra institutioner, från den offentliga vården till ideella kulturföreningar och internationella organisationer. Slutligen har han själv skapat institutioner och ansvarat för deras verksamhet. Det gäller Freudianska föreningen i Göteborg, som sedan 1997 har bedrivit seminarie- och föreläsningsverksamhet och på det sättet varit en plats för kulturella samtal, också över nationsgränserna, samt fungerat som stöd för praktiserande psykologer, psykoterapeuter och läkare i deras dagliga arbete. Det gäller också Psykoanalytisk Tid/Skrift som han varit redaktör och ansvarig utgivare för sedan det första numret som kom ut i mars 2002.


Det ursprungliga initiativet till den här vänboken kommer från personer som samarbetat under lång tid med Per Magnus Johansson, bland annat inom Freudianska föreningen och kring Psykoanalytisk Tid/Skrift. Tanken presenterades av Johan Linton för Mats Leffler och Johan Stålberg under hösten 2008. Avsikten var att boken skulle färdigställas till Per Magnus Johanssons 60-årsdag i september 2010. De tre nämnda personerna bildade en redaktionell grupp som sedan kompletterades med en redaktionskommitté bestående av Mathias Alvidius, Joel Danielsson, Jonas Gilbert, Anders Holme, Thomas Karlsohn och Håkan Liljeland. I slutfasen deltog även Ingrid Rosén med översättning, korrekturläsning och språkgranskning, och Andreas Stiebe med redigeringsarbete. Dessutom bidrog Graciela Capolino med spanskkunskaper i översättningsarbetet. Idén var från början att vänboken skulle bli en publikation som utifrån olika utgångspunkter behandlar människan, hennes existentiella villkor och plats i kulturen och på det sättet, både direkt och indirekt, anknyter till tankar och frågeställningar som är av betydelse inom psykoanalysen. Bland det stora antal personer Per Magnus Johansson haft utbyte med var det nödvändigt att begränsa urvalet till dem som på olika sätt mött honom i särskilt nära eller viktiga samarbeten och företrädesvis dem som producerat ett publicerat verk.


Författarna till de inledande texterna representerar den kulturella miljö i Paris som Per Magnus Johansson hänvisat till när det gäller förmedlingen av det levande och allvarliga arbete med det psykoanalytiska arvet som kännetecknar den franska intellektuella samtidstraditionen. Det är ett arbete han själv tagit del av och bidragit till sedan 1970-talet. Med såväl Pierre Legendre som med Elisabeth Roudinesco och René Major har han haft produktiva utbyten under avsevärd tid. Samtliga tre texter är tidigare utgivna på andra språk men har överlämnats av respektive författare för att i svensk översättning ingå i den här publikationen.
De följande texterna hänvisar på ett mer direkt sätt till psykoanalysens ursprung. Ingemar Nilsson, tidigare handledare och numera kollega till Per Magnus Johansson på Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet, bidrar med en text om sekelskiftets Wien. Den följs av tre originaltexter av Sigmund Freud, översatta särskilt för denna bok. Slutligen följer ett bidrag av Johan Linton, medarbetare i Psykoanalytisk Tid/Skrift, som placerar in ett av Sigmund Freuds centrala verk i en annan disciplin: arkitekturen.
Därefter presenteras texter som i olika utsträckning har ett personligt anslag och som anknyter direkt till utbytet med den person som vänboken är tillägnad. Tre av texterna är skrivna av idéhistoriker med vilka Per Magnus Johansson vidmakthållit ett samarbete även efter att de lämnat institutionen. Det gäller Sven-Eric Liedman, David Karlsson och Edda Manga. Till samma kategori kan man räkna dikten av Ragnar Strömberg, vän till Per Magnus Johansson, samt texten av Claes Caldenby, även han akademiker, men verksam vid Arkitekturens teori och historia på Chalmers arkitektur.
Nästa block är av mer litterär karaktär och inriktning. Magnus Ljunggren, också han med förbindelser till Göteborgs universitet – dåvarande Institutionen för slaviska språk – har för vänboken skrivit en text om den ryska litteraturen. Därefter följer tre texter av författare som inte hör till bekantskapskretsen, men där förbindelsen i stället består i de ämnen som behandlas i författarnas verk. Också dessa bidrag är översatta särskilt för den här publikationen.
Det gäller den parisiske författaren Philippe Sollers, den Bolognabaserade författaren och sångaren Lucio Dalla samt Friedrich Nietzsche. Texten av den tyske filosofen vänder sig dessutom mot nästa block, historiskt inriktat och med utgångspunkter i det förrförra seklets filosofi- och bildningshistoria. Här bidrar åter Per Magnus Johanssons kollegor, nämligen Ole Andkjær Olsen och Thomas Karlsohn, den förre inom psykologihistoria, verksam i Danmark, och den senare inom idéhistoria vid Göteborgs universitet. Deras texter följs av en dikt av Ulf Karl Olov Nilsson, vän till Per Magnus Johansson och liksom Thomas Karlsohn medlem av redaktionskommittén för Psykoanalytisk Tid/Skrift. Samtliga dessa tre bidrag är skrivna för vänboken.
Sedan följer två texter av författare utanför Per Magnus Johanssons bekantskapskrets men som har anknytning till hans arbete. Såväl en mångårig universitetsundervisning om Michel Foucault som en nybearbetning av den svenska översättningen av dennes ofullbordade trebandsverk om sexualitetens historia har tillsammans med de frågeställningar Per Magnus Johansson visat intresse för motiverat närvaron av den franske filosofen och idéhistorikern. De två bidrag som här översatts till svenska är Maurice Blanchots text om sin framstående landsman samt en text där den senare, i samtal med Raymond Bellour, diskuterar frågan om historieskrivning. Blocket om och av Michel Foucault avslutas med ett bidrag skrivet för vänboken av Per Magnus Johanssons svenske kollega i studiet av Michel Foucault, Sven-Olov Wallenstein, filosof verksam vid Södertörns högskola. Fristående från blocket, men med anknytning till teman i Sven-Olov Wallensteins text, följer ett bidrag där Johan Linton lämnar en kommentar kring Paris. Därefter kommer ytterligare en översättning för vänboken av en författare som inte hör till bekantskapskretsen men vars arbeten anknyter till Per Magnus Johanssons intressen. Den nyligen bortgångne Claude Lévi-Strauss text lyfter fram aspekter som är centrala för allt psykoanalytiskt arbete, såsom incestförbudet och familjens betydelse.
I ytterligare ett block presenteras texter som återigen anknyter till Per Magnus Johanssons internationella utbyte med forskare och psykoanalytiker. Det gäller till att börja med två bidrag med band till ett av hans tidigaste internationella framträdanden, konferensen Memory: the Question of Archives, som hölls vid Freudmuseet i London 1994. Först publiceras här en text skriven för konferensen av Columbiaprofessorn Yosef Hayim Yerushalmi och därefter en för vänboken författad reflektion av dåvarande chefsarkivarien vid Freudarkivet i London, Michael Molnar. Dessa framställningar följs av en text av psykoanalytikern Enrique Torres, en vän till Per Magnus Johansson från den tid i 1970-talets Göteborg då han hade utbyten med psykoanalytiker från Argentina och tog del av den psykoanalytiska traditionen i Sydamerika.
Vänbokens nästa block anknyter åter till den akademiska miljön i Göteborg. Flera av Per Magnus Johanssons kollegor vid Psykologiska institutionen och Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion presenterar här delar av sitt vetande och sina tankar om psykoanalys och psykologi liksom om universitetet som institution. Claes Ekenstam, idéhistoriker, bidrar med en text inom ett av sina forskningsområden, medan hans kollega Ingemar Nilsson, samt Sven Carlsson och Claudia Fahlke vid Psykologiska institutionen, lämnar sina bidrag i samtal med medlemmar i redaktion och redaktionskommitté för denna publikation.
Det avslutande blocket inleds med en text där Johan Linton på ett fritt sätt kommenterar personlighetsbegreppet. Därefter följer, som ett sätt att belysa övervägandena bakom vänboken och berätta något om föremålet för den, en sammanställning av Per Magnus Johanssons omfattande författarskap.

Det är en tillgång med de människor som driver sig långt i att underkasta sig arbete och påfrestningar för att skapa något som också andra kan ha glädje av. Per Magnus Johanssons verk vittnar om en stor ansträngning både vad gäller utforskandet av och deltagandet i kulturen. Det värde som sådana bidrag har framträder i den hälsning som fått avsluta boken och som lämnats av René Major. Trots dess personliga karaktär och trots att den är förankrad i en nära vänskap uttrycker hälsningen likväl någonting generellt kring vad långtgående lojalitet mot ett projekt, en arbetsuppgift eller enskilda människor betyder. Det gensvar vi under färdigställandet av denna bok mött från personer och institutioner pekar på att René Major uttrycker något som är generellt och som väcks hos människor som erfarit vad ett sådant bidrag kan innebära. Arbetet med publikationen har således skett mot bakgrund av en både personlig och allmängiltig erfarenhet. Vänboken är uttryck för en uppskattning av den bestående strävan att möta och samtala med den andre. Att trots de ofrånkomliga svårigheterna söka en konstruktiv närvaro på de platser där människan, i kamp med sina egna och tillvarons brister, bygger sin värld.
Mats Leffler Johan Linton Johan Stålberg