fbpx

Det postmoderna tillståndet – Rapport om kunskapen

Jean-François Lyotard, Per Magnus Johansson, Sven-Olov Wallenstein

Författare: Jean-Francois Lyotard
Översättare: Mats Leffler & Håkan Liljeland
Originalets titel: La condition postmoderne. Rapport sur le savoir
Utgivningsdatum: 2016-09-22
Layout: Johan Linton
Redigering: Andreas Stiebe
Format: Häftad
Tryck: Göteborgstryckeriet, Mölndal
Sidor: 174
ISBN: 9789198268324

Det postmoderna tillståndet – Rapport om kunskapen

Jean-François Lyotard, Per Magnus Johansson, Sven-Olov Wallenstein

Det postmoderna tillståndet utgör en återkommande referens i samtalet om vår samtid och de förutsägelser som görs om det framväxande informationssamhället har fortfarande en påtagligt kritisk potential.

Översättningen är gjord av Mats Leffler och Håkan Liljeland. Boken innehåller ett förord av Sven-Olof Wallenstein där Det postmoderna tillståndet placeras in i Lyotards verk, medan Per Magnus Johansson i sitt efterord utifrån en psykoanalytikers och idéhistorikers perspektiv diskuterar frågan om de stora berättelsernas roll för människan, ett av de teman i boken som mest uppmärksammats.

Under strecket Svenska Dagbladet 2016-12-20
Torbjörn Elensky: ”Mats Leffler och Håkan Liljeland har gjort en alldeles utmärkt översättning, och Sven-Olov Wallenstein har skrivit ett förord som sätter in Lyotard i hans historiska sammanhang. Inte minst påpekar han att förståelsen av postmodernismen som riktad mot upplysningen är felaktig: Lyotard själv var djupt influerad av Kant, och denna bok, som söker svaret på frågan om vad det postmoderna är, kan läsas som en replik på Kants utläggning av frågan Vad är upplysning? Efterordet av Per Magnus Johansson sätter Lyotards tankar i relation till psykoanalysen.”

Författarpresentation

Jean-François Lyotard

Jean-François Lyotard, född 10 augusti 1924 i Versailles, död 21 april 1998 i Paris, var en fransk filosof och litteraturvetare, främst känd för sina teorier inom postmodernismen. Till hans mest kända skrifter hör Det postmoderna tillståndet (La condition postmoderne. Rapport sur le savoir, 1979), som ofta anges som startskottet för postmodernismen. Hans postmodernism har sin grund i studier av Edmund Husserl och fenomenologin.

Jean-François Lyotard föddes i Versailles som son till försäljaren Jean-Pierre Lyotard och dennes hustru Madeleine, född Cavalli. Han studerade vid Sorbonne, där han blev vän med Gilles Deleuze. Lyotard undervisade åren 1950–1952 vid Lycée Ahmed Reda Houhou i Algeriet. Från 1959 var han lektor vid Université Paris-Sorbonne, och 1966 fick han en position inom filosofiska institutionen vid det nystartade Université Paris-Nanterre. Under mitten av 1960-talet började han närvara vid Jacques Lacans föreläsningar. 1971 promoverades han, och erhöll titeln Docteur de lettres för Discours, figure. Han började undervisa vid Université Vincennes-Saint-Denis 1972 (där han långt senare (1987) utsågs till professor emeritus). Under senare år var han verksam vid bland annat University of California och Yale University i USA. Lyotard grundade Collège International de Philosophie i Paris och var medlem i European Graduate School. Under åren 1954–1966 var han medlem i Socialisme ou Barbarie, en vänstergrupp av intellektuella trotskister som vände sig mot den sovjetiska kommunismen. Han deltog aktivt i studentrevolten 1968 och organiserade 22 maj-demonstrationen. (Källa: Wikipedia)