Arche 2015 50-51

I detta nummer av Arche publicerar vi två samtal mellan Ruben Östlund och Per Magnus Johansson som genomfördes i samband med Östlunds film Turist (2014). Samtalen modererades av Erica Johansson samt av Tobias Nordin. Till dessa har Jonas Gilbert skrivit en introduktion.

Thomas Karlsohn och Karin Johannisson har fört ett idéhistoriskt präglat samtal. Per Magnus Johansson samtalar med Sven-Eric Liedman om sin nypublicerade biografi, En psykoanalytikers väg, modererat av Tormod Otter Johansen.

Stadsbyggnadsdirektör Agneta Hammer och stadsarkitekten Björn Siesjö har samtalat med arkitekten och arkitekturhistorikern Johan Linton om Göteborgs utveckling.

Med sina respektive romaner, utgivna 2014, som utgångspunkt har Ulf Karl Olov Nilsson och Anna Hedlin fört e-postkorrespondens som berör det som riskerar att försvinna i glömska. 

I samband med vår tidigare publicering av Philippe Sollers roman Medium presenterar vi här en intervju som Marie-Laure Rolland gjort med honom kort efter romanens utgivning 2014.

Per Magnus Johansson skriver om psykoanalys och exil. Mats Leffler har översatt kortare texter av Sigmund Freud och Thomas Bernhard samt bidrar dessutom med en artikel om melankolin. 

Vi publicerar en artikel av de ungersk-franska psykoanalytikerna Nicolas Abraham och Maria Torok som kretsar kring det förlorade objektet. Vi presenterar därutöver en text av Ágnes Heller mediernas ansvar för hur talet om terror förs.

Johan Linton presenterar ett projekt som speglar den infrastruktur för mänskligt utbyte som varit väsentlig för Göteborg sedan staden grundades 1621.

Numret avslutas med en artikel av Magnus Ljunggren om den ryska 1900-talslitteraturen.

Innehåll

Arche nr 50-51

Per Magnus Johansson

Per Magnus Johansson och Ruben Östlund i samtal

Jonas Gilbert

Turist I

Per Magnus Johansson & Ruben Östlund

Turist II

Per Magnus Johansson & Ruben Östlund

Levd idéhistoria. Ett samtal med Karin Johannisson

Thomas Karlsohn

Psykoanalysen och biografin

Per Magnus Johansson & Sven-Eric Liedman

Göteborg mot framtiden

Johan Linton, Agneta Hammar & Björn Siesjö

Att skriva historia

Anna Hedlin & Ulf Karl Olov Nilsson

Hyllning till kontravansinnet

Philippe Sollers

Psykoanalys och exil

Per Magnus Johansson

Melankolin – en encyklopedisk artikel

Mats Leffler

Manuskript G och N

Sigmund Freud

Det förlorade objektet – jag

Nicolas Abraham & Maria Torok

Om självmordet

Sigmund Freud

Tre österrikiska självmord

Thomas Bernhard

Germanwings, medierna och vi

Ágnes Heller

Morten Søndergaard, experiment och tradition

Ulf Karl Olov Nilsson

Domstolen

Morten Søndergaard

Ödemarker

Rebecca Vinberg

Ocean, interlink, network

Johan Linton

Det ryska 1900-talets litteratur – lika stor som 1800-talets

Magnus Ljunggren

Per Magnus Johanssons ledartext

Detta nummer av Arche kretsar kring samtalets möjligheter. I det psykoanalytiska kliniska arbetet söker man nå fram till ett samtal som färgas av en personlig sanning; samtalet silas genom sökandet efter sanning. En brevkorrespondens kan sägas utgöra ett samtal till långsamhetens och eftertankens lov. E-postkorrespondensen är många gånger snabbare, men den tillåter en eftertänksamhet på ett annat sätt än den omedelbarhet som kännetecknar det muntliga samtalet, oavsett om det är personligt privat, offentligt eller förberett som en intervju. Det offentliga samtalet gläntar i minst utsträckning på dörren till eftertänksamheten, men genomförs det i en välvillig atmosfär träffar orden lättare rätt, tillräckligt nära målet för att den som hör dem upplever sig förstå vad de vill nå. Det muntligas närvaro är oöverträffad.

Ruben Östlunds film Turist (2014) har väckt stor uppmärksamhet där den visats, såväl här hemma som i Europa och USA. Vid två tillfällen under hösten 2014 förde undertecknad och Östlund offentliga samtal utifrån tematiken i filmen. Vi publicerar dessa, medvetna om att de delvis är överlappande. Sammanhangen skiljer sig åt, och några aspekter tar plats endast i ett av samtalen. Jonas Gilbert har skrivit en introduktion i vilken också en kort sammanfattning av filmens grundtema presenteras. Det första samtalet hölls på Bio Capitol i samband med en visning av filmen och modererades av psykolog Erica Johansson. Det andra hölls under ledning av chefsöverläkare och verksamhetschef Tobias Nordin på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhuset, inför en publik bestående av personer som arbetar inom psykiatrin och som också inför samtalet sett filmen. Filmen öppnar för reflektioner kring individen, (kärn)familjen och samhället, samt kring de roller som samhällets konventioner tilldelar oss. Det finns ingen familj som inte lever i ett samhälle, och det finns inget samhälle som inte har några föreställningar om vad en far, en mor och ett barn är för någonting. Östlund hävdar under diskussionen att det han ville med Turist var att »ifrågasätta vår livsstil« och främst accentuera vilka som drabbas hårdast inom ramen för ett stelt konventionsbundet samliv, nämligen barnen. Östlunds tankar konfronteras med undertecknads.

Ett idéhistoriskt präglat samtal tar form i Thomas Karlsohns intervju med Karin Johannisson. Utöver den gemensamma ämnestillhörigheten har intervjun sin upprinnelse i det faktum att Thomas Karlsohn hösten 2014 tillträdde som docent i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet, där tidigare Johannisson innehaft en professur. Även Göteborgs universitet utgör en gemensam nämnare för dem. Intervjun utvecklar sig till en vandring längs olika stråk i Karin Johannissons långa akademiska och massmedialt uppmärksammade gärning. Därtill görs några utvikningar kring hennes familjebakgrund och inte helt spikraka väg mot studier i ämnet idéhistoria. På den avslutande frågan om Johannisson tror att ämnet idéhistoria har en framtid svarar hon att hon tror det, med tillägget »omvälvd av en särskild strålglans«.

I det offentliga samtalets form publicerar vi en diskussion som undertecknad hade tillsammans med Sven-Eric Liedman den 5 december 2014. Samtalet modererades av Tormod Otter Johansen, som är knuten till Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys. Det hade som utgångspunkt att ett flerårigt projekt förts i hamn, nämligen omsättandet av några längre intervjuer, som Rebecca Vinberg, Emil Asbjörnsen och Tormod Johansen genomfört med undertecknad, i bokform. Ett tema för samtalet gäller genren biografi; berättelsen om ett liv. Som Johansen tidigt indikerar är det samtidigt ett grundläggande tema för den psykoanalytiska praktiken. Liedmans erfarenhet i relation till denna genre är gedigen. Hans bokproduktion illustrerar detta, men även det faktum att han intervjuats i många sammanhang och i den samtalsformen bland annat berättat om sitt liv. Några minnesspår väcks också till liv, spår som berör undertecknads första möten med Liedman på den idéhistoriska institutionen vid Göteborgs universitet. Samtalet har transkriberats av Rebecca Vinberg och är genomläst av deltagarna.

Den som följer stadsbyggnadsutvecklingen i Göteborg, såväl i media som i staden själv, har inte kunnat undgå att få en uppfattning om de stora förändringsarbeten som just nu pågår, varav de mest omfattande byggnadsarbetena ännu inte syns. Det stora infrastrukturprojektet Västlänken, bebyggandet av älvstränderna, arbetet med nya stora stadskvarter i Gamlestaden, Gullbergsvass, Ringön och Frihamnen är delar av en omvandling som kommer att få betydelse för Göteborg, och livet i Göteborg, under lång tid framöver. Huvudansvariga för den professionella ledningen av projekten från stadens sida är sedan våren 2012 arkitekterna Agneta Hammer (stadsbyggnadsdirektör) och Björn Siesjö (stadsarkitekt). Johan Linton, arkitekt och historiker, har under våren träffat dem för att samtala om Göteborgs utveckling, ett utbyte som vi är glada att kunna presentera i detta nummer av Arche. Samtalet är dessutom en del i Arches projekt att fram till Göteborgs 400-årsjubileum 2021 publicera något material relaterat till staden i varje nummer. Både text och bildmaterial är genomgånget av alla de tre i samtalet deltagande personerna.

I en nyligen avslutad e-postkorrespondens mellan Ulf Karl Olov Nilsson och den 2014 debuterande Anna Hedlin är de två författarna på spaning efter det som riskerar att försvinna i glömska. Utgångspunkten är deras respektive romaner som således utkom 2014: Hedlins under titeln Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten och Nilssons under titeln Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Båda romanerna tar sig an Henrik den VIII:s hov och det engelska 1500-talet. Korrespondensen behandlar emellertid betydligt mer än endast en researchbaserad historisk aspekt; vi kommer bland annat i kontakt med hur de två betraktar sina romanverk och ser på drivkraften bakom sina respektive författarskap. En annan aspekt är de bägges försök att med sina fiktiva världar få ett då att spegla vårt nu.

I förra numret av Arche presenterade vi Philippe Sollers roman Medium i översättning av Håkan Liljeland. I detta nummer kompletterar vi presentationen med en intervju som Marie-Laure Rolland gjorde med honom i Luxemburg strax efter utgivningen av romanen 2014. Sollers framträder här närmast brutalt rak i sina kritiska betraktelser. På frågan om han är reaktionär blir svaret att det han beskriver, tvärtom, är »mycket revolutionärt«.

Undertecknad bidrar i detta nummer av Arche även med en text på ett tema som har legat mig nära under flera decennier, »Psykoanalys och exil«. Jag försöker visa hur exilen kan ses som en av psykoanalysens djupaste hemvister. Samtidigt är, vilket inte får glömmas bort, exilen människans lott och därmed hennes möjlighet. I utsattheten och rotlösheten lever psykoanalysen.

Därpå följer ett antal texter direkt knutna till den psykoanalytiska erfarenheten. Mats Leffler står bakom dessa, antingen som författare eller som översättare. Avsnittet inleds med Lefflers encyklopediska artikel om melankolin, den svarta gallans sjukdom. Tematiken belyses främst utifrån psykoanalysens grundare, Sigmund Freud, samt arvtagarna Melanie Klein och Jacques Lacan. Avslutningsvis hänvisas även till den i dag i Paris verksamma Julia Kristevas bidrag. Utgångspunkten för artikeln är Freuds uppställande av sorgen som normalförebild för melankolin.

Leffler har även översatt några kortare texter av Sigmund Freud betecknade »Manuskript G och N«, som i original återfinns i dennes Briefe an Wilhelm Fließ 1887-1904. Dessa manuskript ger en bild av hur Freud åren före sekelskiftet 1900 teoretiskt närmade sig melankolin. De utgör således en fond mot vilken Freuds senare utveckling av teorin om melankolin tog avstamp.

Ett exempel på behandling av melankolin från freudianska utgångspunkter ges av de ungerska- franska psykoanalytikerna Nicolas Abraham och Maria Torok. Dessa lät vid mitten av 1970-talet publicera artikeln »Det förlorade objektet – jag. Anteckningar om endokryptisk identifikation«. Den byggde på ett föredrag som hölls 1973 inom ramen för Société Psychanalytique de Paris (SPP). Artikeln är en djuplodande och detaljrik presentation av det komplicerade arbetet med patienter som av författarna betecknas som mano-depressiva och som sätter psykoanalytikerns lyssnande på prov. Man diskuterar bland annat Freuds fallbeskrivning Vargmannen. Lite tillspetsat kan sägas att författarna försöker slutföra Freuds arbete med Vargmannen med hjälp av vad de ger beteckningen »endokryptisk identifikation«. Samtidigt hänvisas till tre andra fallbeskrivningar, associativt och känsligt återgivna av författarna.

Mats Leffler har också översatt två kortare texter som ställer självmordet i fokus. I Thomas Bernhards »Tre österrikiska självmord« framträder det inträffade i kondenserad form, förbundet med en oförstående, inskränkt och icke mottagande omvärld, typisk för Bernhards klarsyn. Den andra texten, som fungerar som pendang till Bernhards förtätade prosa, utgörs av Sigmund Freuds två inlägg i en diskussion i Wiens psykoanalytiska förening om självmordet 1910. Freud avslutar med konstaterandet att mycket återstår att förstå beträffande melankolin och en vad han kallar »kvardröjande sorgeaffekt«.

Den ungersk-amerikanska filosofen Ágnes Heller knyter i sin korta artikel »Germanwings, medierna och vi« – om den nyligen inträffade tragedin i Alperna som kostade 149 människor livet – an till frågan om självmordet, men också till mediernas ansvar för hur talet om terror förs, och hur detta tal påverkar samtiden och oss själva.

Även denna gång är poesin representerad i Arche. Ulf Karl Olov Nilsson introducerar den danske poeten Morten Søndergaard. Nilsson påtalar förbindelsen mellan Søndergaard och Charles Reznikoffs poetiska bearbetningar av juridiska handlingar. I Nilssons översättning presenteras Søndergaards diktsvit »Domstolen«, som kan knytas till frågan om vad som blir kvar av det vi erfar. Dikterna byggs upp endast av satser i infinitiv; något utan slut lägger sig som en skugga över dem.

Vi presenterar också Rebecca Vinbergs dikt »Ödemarker«. Det ödsliga avskedets vidder som Vinberg gestaltar bränns även när handen är »full av regn«.

I artikeln »ocean, interlink, network – 400 år av världens hav« presenterar Johan Linton ett projekt där en serie objekt representerar den infrastruktur för mänskligt utbyte som sedan Göteborgs grundande 1621 varit fundamental för staden. Linton beskriver ett antal mindre bord som genom sin form, och sin förestående förflyttning till ännu obekanta rum, är en gestaltning av Göteborgs hamn och de fartyg som genom historien anlöpt och lagt ut från staden.

Vi avslutar detta nummer av Arche med Magnus Ljunggrens artikel »Den ryska 1900-talslitteraturen – lika stor som 1800-talets«. Texten är en initierad kronologisk vandring genom rysk modern historia via de författarskap som Ljunggren valt att belysa. En aspekt som Ljunggren påvisar är att de ryska 1900-talsförfattarna – i likhet med mästarna från 1800-talet – skapar verk i vilka såväl politiska, psykologiska som filosofiska nivåer vävs samman. Något liknande inträffar vid läsningen av Ljunggrens artikel. I lika hög grad som författarskapen står i centrum framträder en i många stycken outhärdligt mörk historia. Ljunggren konstaterar att ur »det stora lidandet föddes mäktig, nästan oöverträffad ordkonst«. Ur det Ryssland som tar form idag kanske nya storslagna dödsmässor måste komma; oundvikligen »pekar [det] uppåt för litteraturen« när repressionen hårdnar, skriver Ljunggren.

Vi är som alltid närvarande på Bokmässan i Göteborg. Mellan den 24 och 27 september finns möjligheten att i vår monter tala och diskutera med redaktionsmedlemmar från Arche. Vidare kommer undertecknad att föra en diskussion på mässan med Ágnes Heller under ett 45 minuter långt samtal.

Per Magnus Johansson