Koreografi, komplexitet och kritisk rörlighet

Astrid von Rosens essä »Koreografi, komplexitet och kritisk rörlighet« hämtar sin upprinnelse i hennes möte med Kajsa Giertz dansteaterföreställning Kung Oidipus, som spelades hösten 2011 på Malmö stadsteater. Texten i föreställningen bygger på Jon Fosses bearbetning av Sofokles tragedi med samma namn. I essäns anslag talar von Rosen om »att tänka med fötterna«. Kroppens kännbara närvaro blir ett viktigt tema i hennes sökande efter »barnets närvaro« i det den vuxne möter. von Rosen hävdar att denna aspekt är tydligt framträdande i Giertz uppsättning. Om von Rosen å ena sidan vandrar nära sina egna intryck och upplevelser i essän så vill hon å andra sidan vidga upplevelsen så att den också utgör ett »performativt tillägg«. Med andra ord inlemmas essän i ett modernt konstvetenskapligt undersökningssammanhang och växer ut till ett illustrativt exempel på hur ett konstnärligt forskningsarbete som söker stöd i flera vetenskapliga discipliner närmar sig sitt studieobjekt och redovisar resultat. Effekten blir dynamisk, som en motsvarighet till von Rosens utgångspunkt: »att just osäkerhetens och tillblivelsens gränsland är viktiga platser att verka i och genom; något till synes stabilt och fastlåst kan sättas i rörelse och förändras«. Och hon vill se förändring när det gäller den plats forskningen om dans har i vetenskapssamhället.

Ur Arche 2014 46-47

Foto: Peter Westrup

Texten ingår i: Arche 2014 46-47